www.samtal.nu informerar om psykologi, psykoterapi och psykoterapeuter

 

 

Parterapi

Familjeterapi

familjerådgivning

Parterapi, eller om man så vill familjeterapi och familjerådgivning, jag använder här begreppen synonymt, är till för att hjälpa er att som par hålla er relation levande  - alternativt, som en sista utväg att underlätta en skilsmässa under värdiga former, där båda lär sig av erfarenheten. Jag vill gärna rekommendera att ni söker er sådan konsulthjälp på ett tidigt stadium och rent av i förebyggande syfte innan ni slår ihop era bopålar för att sedan återkomma med jämn mellanrum eller när behovet så påkallar. 

Det är inte lätt att älska och visa sin kärlek så att den andre verkligen känner sig älskad. Detta kräver finkänsligt lyssnande och fantasi och kanske andra uttrycksformer än de ens egna föräldrar haft på sin repertoar. 

Relationer som inleds med förälskelse och idealisering måste genomgå en uppvakningsprocess där båda parter kan se varandra som de är, med både bra och dåliga sidor.

Idealet är att en parterapi leds av två psykoterapeuter som var för sig och tillsammans kan koncentrera sig på parternas olika perspektiv och hur de inblandade bidrar till konflikterna för att kunna komma med konstruktiva tankar som kan bidra till att relationen fördjupas och behåller sin mening. För att arbetet skall gå så smidigt som möjligt är det önskvärt att det kompletteras med enskilda samtal hos respektive terapeut. Ofta är det så att parets svårigheter grundas på snårigheter hos båda som kan behöva det enskilda samtalets lugn för att redas ut och bli begripliga.

När du väljer livspartner, eller råkar bli med en, väljer du inte bara en massa underbara möjligheter utan också vissa problem och svårigheter som ni som par står inför att handskas med, utifrån vad respektive har med sig i sin verktygslåda och ryggsäck. Problemen kan inte önskas bort. 

 

Drömmar

Grunden för alla relationsproblem som är en parterapeuts arbetsuppgift är två människors djupaste och innerligaste drömmar om ett bra liv, färgade och kanske skadade av tidiga livsintryck. Poetiskt kan man säga att den äktenskapliga sängen bäddas med föräldragenerationens huvudkudde.

Drömmarna får inte dö utan helhjärtade räddningsförsök. Ha detta som motto! De är sköra och kräver ibland en mycket varsam behandling från parterapeutens sida efter uppslitande stridigheter, en tids kallt krig eller känslomässigt oengagemang, svek och oförståelse. Båda parter måste lära sig att låta sig påverkas av den andre och att höra vad han eller hon egentligen  säger till den andre samt att göra sig själv begriplig. Då öppnas möjligheterna till respektfulla förhandlingar och samförståndslösningar, där båda är vinnare. Verklig empati kommer ur förmågan att erkänna partners smärta i konflikterna och då kanske båda parter kan ge upp låsta positioner och rättegångsstämningen lyfta från samtalen. Då kan båda från var sitt håll börja tala om vad de egentligen längtar efter i konflikten och denna längtans rötter och sin egen sårbarhet. Bakom varje oförsonligt gräl finns två sårbara barn som drömmer om förståelse och som verkligen inte tål föraktfull kritik och anklagelser. Om du kan förmå dig att respektera din partners drömmar - livsdrömmar - kanske landskapet öppna sig. Men det förutsätter ju att båda är villiga att kliva ner från sin maktposition och dela på makten över hur relationen skall fungera.

 

Kompromisser

Gräl och upphettade konflikter är inte bra men oundvikliga. Man kan under en parterapi lära sig sansa sig, tänka sig för och ge sig själv och den andre andrum för eftertanke. Väldigt mycket är vunnet om man efter uppträdena kan sätta sig ner och i lugn och ro gå igenom vad som stod på spel för en själv och försöka förstå vad som fick den andre att gå igång. Många undviker tyvärr detta i rädsla för att konflikten skall blossa upp igen.

Problem kan sopas under mattan och därmed riskera resultera i olycka och förbittring. Man snavar på mattan och bryter sig. Eller så glider man bara långsamt ifrån varandra och riskerar åldras som främlingar. 

Att kunna kompromissa är en grundförutsättning för att en parrelation skall fungera, men detta förutsätter att båda förstår vad den andre ger upp och att priset inte är för högt och kostar den ene självrespekten och dödar grundläggande drömmar. En kompromiss får inte bygga på den enes uppgivenhet. Båda måste kunna hoppas på ett kärleksförhållande värt namnet. Båda vill kunna vara stolta över relationen.

En del av oss är konflikträdda och fasar för att om vi står på oss och uttrycker vad vi vill och tänker, då skall ingen vilja veta av oss. Vi kan då vara beredda att gå in i kompromisser som i längden är nedslående och föder bitterhet. Andra kan vara stridslystna och rädda att förlora kontrollen och riskerar då att köra över sin partner vilket resulterar i besvikelse och bristande tillit. 

 

Problemområden

  • Otrohet
  • Skilsmässa
  • Missbruk
  • Kroppsliga och mentala problem
  • Familj och vänner
  • Kulturella skillnader
  • Ekonomi
  • Karriär
  • Barn och partners från tidigare
  • Kommunikationsproblem
  • Sexuella avårigheter
  • Barnuppfostran
  • Barnlöshet
  • Vrede
  • Förändrade roller

 

Syndabockstänkande

Det är inte ovanligt att par strider om vem av de två som bär skulden till parets problem och rent av sätter en fientlig diagnos på den andre. Allt är den andres fel som är så svartsjuk, inte kan kontrollera sitt humör, är så dominant o s v. Detta är inte fruktbart. Man kommer då bort från det egna ansvaret att visa hänsyn och klokskap inför partnerns svårigheter. Det är faktiskt ditt ansvar att respektera din partners ömma punkter och behandla dem varsamt. 

Många är rädda att uttrycka sina känslor rakt och enkelt och därmed visa sig sårbara, och skruvar till sanningen så att känslorna kommer ut som förebråelser och svepande och nedsättande värdeomdömen om den andre. Somliga döljer sina ömtåliga känslor bakom en fasad av skrämmande ilska, ägnad att få tyst på den andre.

All förändring måste omfatta både individuella svårigheter och utvecklig av relationen så att banden förstärks och blir djupare - om inte en eller båda parter helst vill gå sin egen väg. Syndabockstänkande kan riskera att bli kroniskt och resultera i en flerårig rättegångsstämning om en part gjort sig skyldig till något som båda definierar som ett brott - t ex en otrohet. Den förfördelade partnern kan då ha svårt att överge ett läge av moralisk överlägsenhet och triumf. Relationen blir då till en bitter kamp om vem som är den bästa människan.

Konkreta lösningar

All förhandling syftar att komma fram till konkreta lösningar - så småningom. I nära relationer måste emellertid de känslomässiga aspekterna först klargöras och detta kräver sin tid. Många, särskilt vi män, vill hoppa över detta vilket kan få den kvinnliga partnern att känna sig överkörd - och då är båda förlorare. Man kan faktiskt vara överdrivet resultatinriktad.

 

 

Om din partner inte tror på relationen.

Ibland blir en partner medsläpad till en parterapi som han eller hon egentligen inte hoppas på. Det gäller då för pararterapeuten att förutsättningslöst se hopplösheten i vitögat och hjälpa er förstå vad som hänt under resans gång, snarare än att förfina argumenten för att undvika skilsmässa. Kanske får man sätta målsättningen med arbetet till att båda skall förstå vad som gått fel för att undvika att göra om samma misstag igen. Vidare måste man göra klart för den som vill rädda relationen att livet är så orättvist att allt ansvar för förändring för tillfället ligger på honom eller henne. Den som känner hopplöshet är naturligtvis inte benägen att i nuläget anstränga sig för förhållandet.

 

Fysiskt Våld

Om det förekommer fysiskt våld i din relation av den grad att du fruktar för din egen och barnens säkerhet bör du i första hand kontakta polisen för att få hjälp med detta och inte en parterapeut.

 

Psykisk misshandel

Psykisk misshandel är en del av vardagen i mångas relation. Ofta är det fråga om ett samspel där det inte klart går att peka ut vem som är förövaren och vem som är offret - rollerna växlar och det sker en ömsesidig upptrappning där bådas självrespekt och värdighet blir hotad. Paret hamnar då  i dispyt om vem som startade det hela, en inte särskilt lyckad strategi. En lyckad strategi ligger i att söka sanningen om hur båda på sitt sätt bidragit till den uppkomna situationen.

Vad som kan vara fruktsamt är att lära sig känna igen signalerna av upptrappning hos sig själv och partnern och då ta ett steg tillbaka och reflektera i stället för att hetsa upp sig själv eller den andre till utbrott. Somliga kan känna en omedveten triumf i att få den andre att göra bort sig och säga och göra saker som sedan i nåder skall förlåtas eller få lätta på ett eget inre tryck på den andres bekostnad.

Ibland slåss par om vem som skall ha monopol på sanningen och har utomordentligt svårt att acceptera att man kan se saker ur olika perspektiv och att detta måste respekteras. Fakta får sin mening först när man kan förstå dem även ur den andres synvinkel - vad han eller hon har för sårbarhet och drömmar. Detta kräver ett finkänsligt lyssnande och förmåga att tillfälligt sätta sina egna känslor åt sidan. Särskilt svårt är detta om den andre döljer sina innersta känslor bakom svepande omdömen, fördömanden och en mur av vrede.

För den ene kan det kännas som att bli driven till vansinne. Här är det tydligare att en är offer och en är förövare som t ex när det gäller svartsjuka. Ibland hotar den ene med självmord eller vansinne. Det kan räcka med att detta skett en gång för att den andre inte skall våga stå upp för sig och säga sin sanning.

Tjat, gnat, upprepade kommentarer om den andres tillkortakommanden, förolämpningar och nedsättande skämt, ibland inför publik, hör ibland till vapenarsenalen för att såra den andres självkänsla och vinna kontroll. Vi män har särskilt svårt att stå emot och t o m identifiera detta, men även kvinnor drabbas. En del känner sig tvingade att ge upp sina intressen och sociala kontakter för att undvika obehag.

Om du känner igen dig i detta så gäller det att inte bestraffa eller hota att överge den andre utan att försöka komma till tals och berätta hur deprimerande och ångestskapande relationen ter sig för dig så att din partner ges möjlighet att komma på bättre tankar.

 

När en otrohetsaffär upptäcks

Otrohet kastar oftast båda parter in i en känslomässig berg- och dalbana av förebråelser, skuldkänslor och värdelöshet, som kan vara mycket svår att bemästra. Båda behöver få tillfälle att upprepade gånger uttrycka sina känslor och tankar. 

Sök stöd hos någon du har förtroende för som inte tar ställning för eller emot den andre. Ge varandra utrymme att på egen hand sortera sin inre värld -  gör en timeout. Det senare kan vara väldigt svårt för den som känner sig sviken, men är nog tyvärr nödvändigt för att inte hamna i positionen av en inkvisitor. Ofta är det klokt att snarast söka professionell hjälp. Den som var otrogen kan behöva få hjälp att förstå sin sårbarhet och och svaghet och den förfördelade att komma över sin känsla av kränkning och osäkerhet.  Med rätt hjälp finns möjligheten att relationen stärks och att banden blir starkare. Återhämtningen kan ta lång tid och är ofta smärtsam. Grundförutsättningen är förstås att den otrogne slutar träffa rivalen.

 

Moraliskt Överläge

Somliga par kämpar med skuldkänslor av ganska komplicerad natur, vilket kan leda till att man bollar skuld mellan varandra och kämpar om ett moraliskt överläge. Den andres fel och brister kan då bli en källa till triumf och innebära en trygghet man inte gärna lämnar ifrån sig. Man hamnar i dispyter som om det vore fråga om en riksviktig rättssak att vinna snarare än en kärleksrelation som eventuellt kan utvecklas och vara närande för båda.

 

Att kunna förlåta

Att förlåta sin partner är inget man kan göra för den andres skull. Det är något man gör för sin egen för att komma loss från gamla oförrätters grepp och slippa hamna i bitterhet som förgiftar hela livet.

 

Polarisering

Många par genomgår en polarisering av samspelet så den ene får stå för allt behövande och blir klängig och den andre får stå för att sköta alla sociala kontakter. Man indelar helt enkelt tillvaron i revir, där den andre inte har möjlighet att finna sin plats.

 

Ta varandra i anspråk

En vanlig källa till missnöje är att man inte blir känslomässigt tagen i anspråk. Många lever i den situationen. Den andre lever som om behov av närhet och förtrolighet inte fanns och kräver inte intimitet och uppmärksamhet. Man känner sig då ensam och värdelös. 

Min samarbetspartner i parsamtal är Barbro Åkerstedt-Nelehag

uppdaterad 16-07-21

 

They do not love that do not show their love.

Two Gentlemen from Verona, Shakespeare


www.samtal.nu (c) 2016 Peter Walfridsson, Katarina Psykoterapigrupp, Tfn 08-615 11 11, e-mail