Psykoterapi 
är en ömsesidig process 

Varje terapi är unik

Alla insiktsterapier är unika - det handlar ju om två individer som skall hitta ett gemensamt språk för att öppna sig och lära sig att lära av varandra. Det är i högsta grad en ömsesidig process som följer sitt egna, naturliga  förlopp med en inneboende logik och naturlig rytm, om man inte försöker planera den och låsa in den i ett schema. Psykoterapi är inget som görs på dig utan tillsammans med dig, med ditt liv i fokus och dig som huvudperson.

Upptakten

De inledande samtalen brukar vara fyllda av rampfeber och osäkerhet. Vilka svårigheter kan man räkna med? Passar vi ihop? Skall vi bestämma oss att för samarbeta? Villkor för tider, betalning och semestrar skall fastslås.

Färden har börjat!

Du har tagit ett avgörande steg för att förbättra din livskvalitet och det ökar i sig självförtroendet. Dessutom ökar självkänslan av att få någons helhjärtade uppmärksamhet, någon som lyssnar på dig med hela sin livserfarenhet och professionalitet som verktyg för att göra samtalen fruktbärande. I förlängningen har du börjat  lära dig att bygga nya relationer där ditt sanna jag kommer i förgrunden.

Under den första tiden skall psykoterapeutens trovärdighet och uppriktighet testas och ett gemensamt språk utvecklas. Som terapeut måste jag förtjäna det förtroende jag får! Är jag finkänslig när så behövs? Kan jag erkänna när jag haft fel? Vågar jag stå emot och säga sanningar utan att såra och kränka? Låter jag mig luras? Har jag täckning för vad jag säger eller sitter jag fast i teorier? Har jag humor och tålamod och kan jag stå ut med dina värsta sidor?

Bearbetningsfasen

Så småningom går den inledande förtjusningen över och terapin blir en trygg del av din vardag. Du börjar inse att det gäller för dig att själv samarbeta i terapin. Du börjar lära dig hur du kan utnyttja situationen.

Det gäller under denna tid att lära sig tänka vuxet och eftersinnande kring sådant som tidigare varit infekterat av barnsliga känslor, smärta och skräck, förvirring, ovilja att se livslögner i vitögat, självömkan, auktoritetstro och konventioner, nedvärdering av dig själv och andra, misstro, bitterhet och hopplöshet. Denna förnyade förmåga till reflexion ökar emotionell intelligens och därmed social kompetens.

Allmänt om avslutning

Min erfarenhet är att resultatet av en terapi är starkt förknippad med det arbete och den omsorg man lägger ned på avslutningen. Det är nu terapeutens skicklighet och erfarenhet behövs som mest och bådas emotionella intelligens och sanningslidelse utmanas. Avslutningen bör därför få ett generöst tidsutrymme. Under avslutningen skall följande arbetas igenom:

Säkerställande av gjorda vinster

Det är nu resultatet av det gemensamt utförda arbetet skall bedömas och utvärderas - vilka förändringar i din livshållning du har orkat genomföra och vilka du har kvar att kämpa med.

Innan du lämnar din terapi bör du ha klart för dig i vilka avseenden och sammanhang du inte utan vidare bör lita på dig själv utan självrannsakan och eftertanke så att du inte hamnar tillbaka i gamla mönster av oöverlagt handlande och stereotypt relaterande. Du bör ha ett klart grepp om vad som är dina svagheter och din styrka och känna igen dina varningssignaler och respektera dem.

Allt blev inte löst

En lyckad terapi innebär en ökad förmåga att medvetet med ditt vuxna jag kunna möta och handskas med de problem och konflikter som livet innebär. Detta hade du kanske klart för dig från början, men eventuellt närde du också en förhoppning eller fruktan, mer eller mindre omedvetet, att du skulle bli en helt annan människa - en människa utan problem och svagheter med obegränsad förmåga att älska, arbeta och skapa. En sådan längtan måste sörjas så att du medveten om  dina begränsningar skall kunna se realistiskt på din historia och framtid.

Vem skall ta åt sig äran för framstegen?

Ett återkommande tema under din terapi hittills har kanske varit hur du projicerar dina föräldrar och oönskade delar av dig själv på andra och din terapeut och på så sätt fördunklat din uppfattning om andra och hamnat i svårbegripliga och kanske destruktiva konflikter. Det är när detta tema börjar kännas genomarbetat som tanken på avslutning växer fram på ett realistiskt sätt. Men det finns oftast en typ av projektion kvar - den att du ger din terapeut alltför stor del av äran för dina framsteg. Det är viktigt att du tar till dig din del av äran som ett värdefullt tillskott till din självkänsla.

Filosofi och  etik

Under avslutningen är det vanligt att ett intresse för filosofi och etik föds eller fördjupas. Man är mogen att ta till sig av vad mänsklighetens stora tänkare lämnat efter sig på ett mer jämlikt plan.

Avsked

Avsked från personer som varit betydelsefulla i våra liv är ofta komplicerade och smärtsamma och pekar mot en medvetenhet om livets begränsningar. En terapirelation är speciell på det sättet att själva avslutningen  är en av poängerna, och kanske den viktigaste. Visst är det  både roligt och stimulerande att gå i terapi men så småningom känner man sig flygfärdig och vill stå på egna ben. 

Terapiavslutningen kan ges en djup symbolisk händelse - ett slutligt farväl till barndomen och accepterande av vuxenvarandet med de belöningssystem som vår kultur faktiskt erbjuder samt ett erkännande av att vara inskriven i tidens gång, generationernas växlingar och den egna dödligheten.

Efterdyningarna

De flesta upplever en period av saknad efter en avslutad terapi. Om det är klart att återbesök är en möjlighet klingar denna saknad av. Återbesök är därför inte vanliga i anslutning till avslutningen  men kan förekomma flera år senare i samband med att något krisartat inträffar.

Saknaden brukar fyllas med undringar vad terapeuten skulle ha sagt i olika situationer. Med tiden får dessa undringar ett eget liv och en egen inre terapeutisk röst etableras.

Så är då terapin slut! Nästa kapitel i livet skall skrivas.

uppdaterad 16-07-21